K-vitamin behövs för regleringen av blodets koagulation, men hjälper också till att bygga upp skelettet. Intresset för vitamin K har ökat under de senaste åren, dels i och med att nya funktioner identifierats, men också för att ny analysmetodik bidragit till mer tillförlitliga bestämningar av förekomst i livsmedel och metabolism i kroppen. En stor del av tidigare analysdata har baserats på olika typer av analysmetoder och betydande skillnader mellan olika källor har lett till att många värden betraktats som osäkra.
K-vitamin är ett samlingsnamn för ett flertal substanser med K-vitamineffekt. De viktigaste är vitamin K1 (fyllokinon) och vitamin K2 (menakinoner). Dessa har en central roll i regleringen av blodkoagulationen, vilket även namnet anger, det vill säga koagulationsvitamin.
Dagsbehovet av K-vitamin varierar med bl.a. ålder och kön. Behovet av K-vitamin anges till cirka 1 µg per kg kroppsvikt, vilket fastställer det dagliga rekommenderade intaget av K-vitamin till följande:
•Män: 80 µg
•Kvinnor: 65 µg
Nyare studier antyder dock denna nivå skulle kunna vara otillräckligt för att normalisera nivåerna av underkarboxylerat osteocalcin.
K-vitamin bildas av bakterierna i tarmen, så personer med låga nivåer av de s k probiotiska bakterierna kan lättare få brist på vitamin K även om det är ganska sällsynt. Vitamin K finns i många livsmedel, bland annat njure och lever. Nya analyser visar att höga halter finns i gröna bladgrönsaker, till exempel i broccoli, brysselkål, grönkål, huvudsallat, spenat och i vitkål. Även i majonnäs och vissa rapsoljor fanns höga halter.
Vitamin K1 (fyllokinon) syntetiseras i växter. Vitamin K2 (menakinoner, MK) bildas av bakterier i mag-tarmkanalen hos djur, men har även påvisats fermenterade livsmedel och alger.
Denne nettsiden bruker cookies for å forbedre brukeropplevelsen. Ved å bruke nettsiden vår samtykker du til alle informasjonskapsler i samsvar med vår Cookie Policy.Privacy Policy